Avelsmål

Jag trivs ju väldigt bra med lapska vallhundar, och önskar att rasen ska finnas kvar i framtiden också 🙂 Den skall fortsätta att vara en bra renhund, många använder dom aktivt inom renskötseln i dag. Men det innebär också att det är en hund som har egenskaper som gör den ägnat till andra hundsporter också, som tur är 🙂

Men rasen är liten när man ser till antalet individer, och det måste man ta hänsyn till i aveln med rasen. Det betyder att man måste hålla inavelsprocenten så låg man kan, helst under 2,5 % på 5 generationer.

Det är bra om tik och hane är höftledsröntgade ua, ev armbågsröntgade ua, ögonlyst och att det är känt prcd-PRA och IFT122 -PRA status. Sen vill jag gärna känna till så mycket jag kan om föräldradjurens nära släktingar, deras hälsa och temperament, så det inte finns liknande fel på båda sidor av kombinationen.

Mentalt är det fint om hundarna har genomgått MH eller BPH, och gärna syskon och andra släktingar till föräldradjuren med. Dessa resultat finns på SKK hunddata och SKK avelsdata.

Det känns väldigt bra om det går att använda en hane som är i arbete som renhund, eller avkomma av renhund. Men det är viktigt att kolla hur avelsdjuren själva är, viktigt att behålla egenskaper som samarbetsvillighet, arbetslust, mental uthållighet, djurintresse. En hund som är skottberörd, eller har kvarstående rädslor på MH / BPH, är inte bra att använda i avel.

Om föräldradjuren har meriter inom olika hundsporter, är det alltid fint, men det finns också goda hundar som inte tävlar, då får man försöka bedöma själv om deras egenskaper är bra.

Det är inte alltid man kan hitta en avelshane som är testad för allt, men för att vi inte har krav, men bara rekommendationer för aveln med lapsk vallhund, kan man ändå använda hundar som är viktiga för mångfalden i rasen, även om dom inte är testade på alla vis.

Utseendet ska visa en hund som är byggt för att röra sej länge under tuffa förhållanden, den ska inte vara för tung, men ha en stark kropp som kan orka med långa arbetspass. En ung hund får gärna vara lite lättare, så den inte utvecklas till att bli för tung som vuxen. Pälsen ska ha bra täckhår, inte för kort, det ska vara tät underull som skyddar mot kyla och insekter, det ska ej fastna snö i päls och tassar, då det blir ett hinder för arbetet som renhund.

Det är inte så många lapska vallhundar som ställs ut så mycket, men bra om dom kan visas någon gång, så finns info i SLK och SKKs databaser….det känns viktigt att domarna också i framtiden bedömer rasen som en arbetande hund, och inte premierar detaljer som motarbetar bruksegenskaperna.

Det finns skillnader inom rasen, några är väldigt livliga och andra lugnare individer, några har större intresse för vilt, andra mindre, det händer också en hel del under dom första åren, det tar tid innan en lapsk vallhund är färdig utvecklad.

Många renskötare använder sina lapska vallhundar både inom renskötseln, men också till jakt, speciellt älgjakt, men även toppjakt på fågel. Det är nog samma egenskaper som används till både vallning och jakt, det är viktigt att vara uppmärksam på när man skaffar en valp.

När en lapsk vallhund arbetar som renhund, är skallet ett viktigt hjälpmedel, det kan få envisa renar att flytta sej, vilket inte är så lätt annars sägs det! Men det är också väldigt viktigt att hunden är helt tyst i andra situationer i arbetet. Men det här innebär att rasen har ganska lätt till skall, det kan vara i olika situationer, en del individer skäller mer, av olika orsaker. Det är viktigt att träna på det här från valpen är liten, inte låta dom få vana att skälla för mycket. Vill man tävla, är det viktigt att hunden kan vara tyst när man kräver det, tex.

Att ha en vaken hund som med skall uppmärksammar när det kommer folk, om det är rovfåglar i luften, att det kan vara djur nära torpet, är egenskaper som jag uppskattar 🙂 Men det är många lapska vallhundar som bor i lägenhet och inte har samma behov av att vakta som mina som bor i skogen på ett torp med andra djur. Men rasen ska vara anpassningsbar, och då går det att träna hunden om man tänker rätt från början.

En lapsk vallhund ser, hör och känner av det mesta i omgivningen, de är ofta väldigt uppmärksamma på förändringar i den vanliga miljön, många är rätt så självständiga, så det är klokt att ta hänsyn till detta när man tränar och hanterar sin valp. Långlina är ett bra medel om man vill hindra valpen att få vana att jaga, när man är i djur-rika områden !

Man önskar att valpköparna ska bli väldigt nöjda med sin valp och sitt rasval, det är alltid viktigt att skaffa så mycket information om rasen innan man köper en valp.

Det är synd när bra unga djur blir kastrerad utan viktiga orsaker 😦

Man får tänka att ” Varje lapsk vallhund är ett potensiellt avelsdjur”. tills man ser att det finns orsaker till att hunden inte ska gå i avel, det är så viktigt i en ras med få individer !Det mönstras in nya individer till rasen, i Finland, Sverige och nu också i Norge. I en artikel i tidningen till Finlands rasklubb, var det en lång artikel om hundarna, skrivet av Tapio Kakko, exteriördomare och uppfödare, som är en av dom som får bedöma hundar som ska inmönstras. Mycket intressant att läsa. Tapio skriver bla ” En annan sak som jag kom att fundera på vad gäller utseendet är att det inte fanns en enhällig åsikt om hurdant utseende en arbetande renhund ska ha (bland renskötarna, min komm) En sund uppbyggnad utan överdrivna drag såsom för mycket päls, ett för kraftigt skelett eller t.ex. en för lång länd borde vara helt självklart. .. Nog borde hundarnas rörelser vara så energisnåla att de orkar springa efter motorfordonet eller snöskotern i flera dagar, och att de orkar balansera ovanpå fordonen vara sej det är en lapsk vallhund eller en finsk lapphund.

Har vi alltså fört raserna mot en alltför sällskapshundsinriktad riktning eller är det ett av hoten i framtiden ? ” I en annan del av artikeln skriver Tapio : ”Det är sant att hundarna, och också andra hundar vi sett, hade något unikt som är svårt att förklara…..något äkta och kargt hade de. Här passar det in att citera min far och det han sade om en tik på en specialutställning för länge sedan : ” Inte var hundarna till de som besökte skogsstugorna så där finslipade, utan lapska vallhundar måste vara lite fula .”

Och det här :

” Hundarna som erbjöds till inmönstring hade alla uttryck, päls och typ som påminde om lapphundar. Hundarnas karaktär var utmärkt: en mjukhet måste finnas men inte för mycket. ”

Intressanta tankar när man tänker lapsk vallhund i framtiden. Jag tycker det ska vara en ras som också i framtiden ska fungera väl som arbetande renhund. De samma egenskaper är också bra i olika hundsporter och annat arbete, men ändå viktigt att inte förändra rasen och tappa dom ursprungliga bruksegenskaperna !

Mer info om avel finns på Svenska Rasklubben för Lapsk Vallhund